Paus

Nu har jag varit sängliggande med migrän tillsammans med min välanvända spyhink i två dygn. Idag har det äntligen lättat men jag är lika slut som om jag skulle ha sprungit ett maraton.

Jag har tidigare nämnt att jag kämpar med att få ihop min vardag och få en bättre hälsa. Och ett steg är att ta bort alla måsten. Och det inkluderar bloggen för tillfället. Jag har sett på besöksstatistiken att jag har en del läsare, vilket får mig att verkligen vilja skriva bra och välskrivna texter. Men jag måste lyssna på min kropp och bara fokusera på mig själv ett tag.

Får se när nästa blogginlägg kommer. Kanske nästa vecka, kanske efter sommaren. Dock kommer jag fortsätta läsa alla härliga skrivbloggar och följa era resor med stor nyfikenhet.

Ha det gött så länge!

Vart tar tiden vägen?

Hinner inte riktigt med allt jag vill just nu. Kanske kan det lätt bli så när man är en ensamstående förälder som studerar heltid, tar hand om ett eget hushåll och försöker skriva en bok samtidigt som man brottas med en del hälsoproblem. Men jag har ju alltid lidit av duktig-flicka-syndromet och det känns inte bra när saker och ting inte blir som jag tänkt mig.

Fast jag tror jag har blivit bättre på att ha en förlåtande attityd mot mig själv. Ingenting hemskt kommer att hända om jag inte skriver på boken på några dagar eller om disken står odiskad en dag. Man behöver faktiskt inte heller vara produktiv alla dygnets timmar.

Idag tänker jag tillbaka till augusti förra året istället, när jag och syrran åkte till New York. I år hinner jag nog inte med nån längre resa eftersom jag ska jobba hela sommaren, men det kan ju vara trevligt att minnas det som varit ibland.

 Inte varje dag som är med om en amerikansk tv-inspelning (och syns i bild för miljontals tittare).

 Åh, Chicago! Vilken härlig musikal.

Nej nu är det dags för mig att ta tag i lite studier och fördjupa mig i diskrimineringslagen. Ha det gött!