måndag 29 februari 2016

Redigeringen klar


Nu har jag läst, skrivit om, skrivit till, tagit bort, läst igen och hållit på, men nu är jag alltså så klar som jag tror att jag kan bli på egen hand! Ahh, vad skönt! Man blir lite trött på sina egna ord efter ett tag om man säger så. I nästa blogginlägg ska jag nog gå igenom hur min redigeringsprocess ser ut, för det verkar som om många gör på lite olika vis.

Sen är inte manuset ultimat men det här är mitt första manus och jag har lärt mig så himla mycket av att skriva det! Så nästa manus kommer nog bli hur bra som helst :) Det kan väl inte finnas bättre skrivträning än att avsluta ett bokmanus?

Nu blir det nog att låta lite andra personer läsa texten och se vad de säger om den. Jätte jätteläskigt...

onsdag 24 februari 2016

Språket - njutning eller transport?

I nyaste numret av Skriva finns det en intervju med Horace Engdahl (som är en talangfull författare) men jag kunde inte bli annat än lite upprörd över åsikter som dessa:

Han vänder sig emot texter som försöker vara något som de inte är och där tar han upp deckare som exempel. Han menar att det sanna och ärliga syftet med dessa är bereda läsaren spänning och konstnärligheten ligger i att konstruera ovanliga intriger, att övertygande skildra våld eller att skriva levande dialog. Men språket är i första hand ett transportmedel(!).

Jag blev arg. På riktigt förbannad. Det är en så där snäv syn på vad olika slags litteratur ska vara som lägger in dem i färdiga fack där alla böcker ser likadana ut. Varför kan inte en spännings/feelgood/skräckroman även fokusera på ett vackert språk? En del läsare gillar det (Jag!). Tanken på att språket skulle vara ett transportmedel känns sorgligt tycker jag.


Själv brukar jag spara på extra bra och fina meningar i en anteckningsbok. De är kategoriserade efter om de beskriver ett speciellt väder (regn/sol/storm..) eller andra miljöbeskrivningar. Ibland är de fina beskrivningar av karaktärer och lite övrigt. Kan vara väldigt inspirerande att kika igenom då och då.

Den senaste meningen som hamnade där lydde:

A blanket of dark murky clouds spilled over the sea like an inky stain. 
 -Carlos Ruiz Zafón i Prince of Mist


söndag 21 februari 2016

Barnböckernas härliga värld

Jag läser en hel del kapitelböcker för barn här hemma. Varje kväll läser jag en stund med mina döttrar. Det blir en fin stund tillsammans som samtliga uppskattar men också ett sätt att låta dem ta del av böckernas magiska värld.

Nu har jag börjat läsa Harry Potter med min äldsta dotter, vilket är något som jag sett fram emot att få göra ända sedan hon föddes :) Och så får jag en chans att återuppleva böckerna, vilken lyx!



Många av mina favoritförfattare är just författare för barn. Och ibland funderar jag på varför jag själv inte väljer att skriva barnlitteratur istället. Idéer finns (det är sällan någon brist på dessa hos mig) men jag vet inte. Kanske blir det ett senare projekt någon gång.

Om någon annan är intresserad har Schildts & Söderströms (finlandssvenskt förlag) anordnat en barnbokstävling, där även svenskar får tävla. Den kan ni läsa om här.

Ha det bra så länge!

torsdag 18 februari 2016

W-struktur på din historia

När jag skrev min roman följde jag inte medvetet någon speciell struktur även fast jag omedvetet givetvis följde en som nötts in genom år av läsning av litteratur. Så här i efterhand har jag kunnat analysera vad jag verkligen har skrivit och har upptäckt att jag tycks ha följt en w-struktur (w-plot på engelska). Syftet med att följa en struktur är att historien ska bli intressant för läsaren att följa från första stund och till sista raden.
 

En w-struktur är väldigt enkel att komma ihåg (vilket alltid är ett plus) och eftersom den är så enkel kan den också upplevas som mindre hämmande för kreativiteten än andra mer ingående strukturmodeller. Det här står w:ets spetsar för:

Katalysatorn: Händelsen som startar allt det där action-fyllda eller spännande som din berättelse ska kretsa kring. Askungen får veta att prinsen ska ha en bal. Katniss tar sin systers plats i Hungerspelen. Ja ni vet ju.

Vändpunkt 1: Någonting händer och historien tar en helt ny vändning. I min roman är det här som ny information avslöjas om en karaktär runt omkring huvudpersonen och en trolig antagonist för första gången presenteras för läsaren.

Mittpunkt: När vi kommer till mitten bör huvudpersonen ha lärt sig någonting nytt vilket får konsekvenser för den fortsatta resan framåt. Nu bör hen också bli mer aktiv än tidigare.

Vändpunkt 2: Aj aj! Nu har det gått åt helvete igen. Utsätt din huvudperson för en riktig kris (ju värre ju bättre ungefär).

Upplösningen: För då känns utmaningarna hen överkommer här desto ljuvligare. Kom ihåg att det är huvudpersonen som ska utföra alla hjältedåd vid upplösningen (vill du läsa mer om att skriva bokens klimax kan du läsa mitt blogginlägg om det här)


Sen som sagt tror jag vill alla mer eller mindre omedvetet följer en struktur när vi skriver berättelser. Och om man känner att det hjälper ens historia tycker jag absolut att man bör använda sig av någon av de många olika strukturmodellerna som finns där ute när det gäller romanskrivande. Till mitt nästa manus tänker jag definitivt strukturera handlingen mer i förväg. Tror jag i alla fall :)

måndag 15 februari 2016

Måndagstankar

Hoppas ni har haft en bra helg och en härlig alla hjärtans dag! Jag hade det väldigt mysigt hemma med familjen.

Kan också rapportera att skrivkrampen jobbades igenom genom att införa internetförbud till mig själv tills scenen var avklarad. Det var tydligen den piskan som behövdes. För även om texten som kom ut var forcerad och inte ultimat så är det lättare att ändra en text som faktiskt existerar än en som inte gör det.

Sen kom resten av scenerna jag behövde skriva av bara farten. Hurra!


Ska försöka bli klar med allt nu. Jag har så mycket idéer till nästa roman och jag kommer på mig själv med att tänka mer på den när jag borde fokusera på att redigera klart den jag har först.
Fokus. Fokus. Fokus.

onsdag 10 februari 2016

Skrivkramp??

Jag är så nära slutet nu. Jag har gått igenom hela manuset och behöver bara skriva in de ändringar jag vill ha gjorda och skriva till fem scener jag behöver. Har skrivit två hittills men under den tredje tog det tvärstopp.

Orden kommer inte. Jag har hållit på med en enda scen under flera dagar. Och under de här dagarna har jag haft massor med tid! Som har spillts på ingenting...

Har jag fått skrivkramp under redigeringen? Nu?

Visst har jag ibland haft stopp förut, men då har det nästan uteslutande berott på att jag inte vetat vart historien är på väg. Den här gången vet jag precis vad scenen ska innehålla och dessutom är den ganska annorlunda och borde var kul att skriva.

Ähh.. Måste försöka skärpa till mig.


måndag 8 februari 2016

5 tips när du skriver en historisk roman

Det är inte helt lätt det där, att skriva en historisk roman som utspelar sig under en tid då jag inte ens var född. Varenda scen jag skriver blir då lite extra krånglig och jag behöver ställa mig frågor som:

Använde man sig av sådana där ord? Hur såg ett kök ut i en förortslägenhet till Sthlm egentligen? Vilka vitvaror hade man? Hur fungerade telefonväxeln/telegram? Vad var modet just det året? Fanns det handskfack i bilen?

Ja, alltså man kommer på en hel del frågor längs med vägen som behöver besvaras. Så nu har jag sammanställt några av de tillvägagångssätt jag har använt mig av i skrivandet av en historisk roman.
Tips nr 1:
Läs litteratur/skrifter/bloggar om tidsepoken du skriver om. Det finns nog en hel del om du kikar på nätet och på biblioteket. En av mina absoluta favoriter var Stockholm på 1940-talet - beredskapsår och efterkrigstid i unika färgbilder med färgfotografier(!) av huvudstaden så att jag själv bland annat kunde ge beskrivande bilder av de färgsprakande neonparaderna längs med gatorna i innerstan.

Tips nr 2:
Läs litteratur som skrevs under tidsepoken du skriver om, både skönlitterärt och annat. Här är syftet mer att få en känsla för språket och vad det talades om på den tiden. Får du tag på brev eller dagboksanteckningar och dylikt kan det vara guld värt!

Tips nr 3:
Svenska akademiens ordbok på nätet som du finner här. Om du är osäker på hur länge ett ord har använts i det svenska språket (vilket jag var hela tiden) kan du slå upp det så visas det vilket år ordet först synts i tryckt form.

Tips nr 4:
Leta efter digitala arkiv. Jag ville gärna veta hur Stockholms stadskarta såg ut på 40-talet och hur en del större byggnader såg ut både invändigt och utvändigt (exempelvis bibliotek) och jag hittade massor av material på www.stockholmskallan.se men det finns säkerligen andra stadsarkiv från andra platser i Sverige.


Tips nr 5:
Se rörliga bilder från din tidsperiod (beroende på tidsperiod förstås). Du hittar massor på  www.filmarkivet.se/sv/. Här hittade jag bland annat informationsfilmer till folket om checkhantering, barnbidrag och annat som staten ville informera folket om. Sedan får man förstås se hur omgivningarna och modet ser ut.

Bonustips:
Om det finns personer kvar i livet från den tidsperiod som du skriver om, rådfråga! Eller ännu bättre, låt dem läsa ditt utkast!


Hoppas att mina tips har varit till någon nytta!

onsdag 3 februari 2016

Om manuset

Jag tänkte att det kanske var på tiden att jag skulle avslöja lite om vad för slags roman jag egentligen har skrivit. Jag har nog varit lite hemlighetsfull med det, både här och för min omgivning. Vet inte riktigt varför egentligen, så hög tid att ändra på det tycker jag!

Fast jag är inte helt hundra på vilken genre den skulle räknas in i :) Men det är åtminstone en slags historisk spänningsroman för vuxna (thriller kanske?) med övernaturliga inslag (men inte särskilt mycket). Handlingen utspelar sig till största delen i Stockholm på sent 40-tal.
 

Så här skulle jag beskriva handlingen lite kort just nu (men det går nog och få till det bättre efter lite finputsning):
Ingen visste att pressens älskling, den charmerande och vackra jazzsångerskan Fredrika Lindkvist bar på en hemlighet. Inte förrän sonen Gustav hittar ett brev i samband med hennes död, får han vetskap om den bortadopterade halvsyster han aldrig sett men alltid levt i skuggan av.

Gustav beger sig iväg till Köpenhamn för att söka upp sin syster som sägs vara sinnesslö, en idiot. Men färden blir inte som han tänkt, systern är försvunnen sedan många år. Jagad av den danska polisen för mord. Och när de sista livstecknen av henne dyker upp i Stockholm och i Gustavs egna hem blir sökandet plötsligt till en flykt.


Dock är romanen ännu titellös. Tänk att det ska vara så svårt att hitta rätt titel..

På återseende!