Han vänder sig emot texter som försöker vara något som de inte är och där tar han upp deckare som exempel. Han menar att det sanna och ärliga syftet med dessa är bereda läsaren spänning och konstnärligheten ligger i att konstruera ovanliga intriger, att övertygande skildra våld eller att skriva levande dialog. Men språket är i första hand ett transportmedel(!).
Jag blev arg. På riktigt förbannad. Det är en så där snäv syn på vad olika slags litteratur ska vara som lägger in dem i färdiga fack där alla böcker ser likadana ut. Varför kan inte en spännings/feelgood/skräckroman även fokusera på ett vackert språk? En del läsare gillar det (Jag!). Tanken på att språket skulle vara ett transportmedel känns sorgligt tycker jag.
Själv brukar jag spara på extra bra och fina meningar i en anteckningsbok. De är kategoriserade efter om de beskriver ett speciellt väder (regn/sol/storm..) eller andra miljöbeskrivningar. Ibland är de fina beskrivningar av karaktärer och lite övrigt. Kan vara väldigt inspirerande att kika igenom då och då.
Den senaste meningen som hamnade där lydde:
A blanket of dark murky clouds spilled over the sea like an inky stain.
-Carlos Ruiz Zafón i Prince of Mist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar